Idag har vi haft äran att få ta hand om lille Assar igen några timmar. Han är så söt så man blir tokig.
Han gillar att nafsa i Håkans öron. Det gillar inte Håkan lika mycket, men tänkte att om han ligger still så lessnar väl Assar snart. Icke det. Han snuttar å nafsar å biter till slut lite hårdare så Håkan tjuter till av smärta å tar tag i örat, men snabbt hittar Assar det andra å fortsätter sin hårdhänta behandling där 
…det är ju bara små kärleksbett, han är ju så go…älskar den hunden!… 
Bara en liten bild på Valle & Vilma, utifall att det finns nån därute som har lite abstinens. Jag utgår ju bara efter mej själv å jag får abstinens om jag inte får se dem på ett tag. Mina älskade gullpluttar.
Bilden är tagen hos Håkan i onsdags, de väntar förgäves på skinka, men det hade de redan fått å förträngt.
…om Valle, med sina 9 år, glömmer är ju inte så konstigt, men Vilma?…hon hoppas nog att det är vi som glömt… 
Nu blir det ändring igen på väggen i sovrummet. Jag har nämligen köpt en så himla snygg karta som jag ville ha där helt enkelt. Visst passar den i vardagsrummet också, men jag såg lixom framför mej hur den hängde där i sovrummet å den bilden ville inte släppa, så där hänger den nu å jag har jobbet att ändra de andra tavlorna framför mej.
…det blir nog mer ändring där inne, om jag känner mej rätt, fast ibland har jag överraskande fel…
Nu är vi tillbaka i stan å väl där så började den vita Madame Masson att blomma. Den var lite hängig å jag trodde den kunde ha stått för kallt, men den behövde bara vatten. Fast den är vattnad, men tydligen har det bara runnit igenom denna, så jag blev så glad när jag såg alla knoppar komma till liv igen. Åh så de är vackra!
Tomatplantorna har vuxit massor å nu är det dags att flytta dem till tetrorna, där de ska få bo fram till midsommar ungefär, sen får de komma ut i växthuset i stora 40 liters baljor där de ska samsas två å två.
Nu har vi bara tre baljor, men en planta är ungefär hälften så stor som sina bröder å jag kanske slänger den…?…så får den sjunde en egen kruka. Visst känns det trist att slänga, men vi har nog många å om alla bär frukt så kommer vi inte orka äta ens hälften, så en planta hit eller dit. Fast det tar emot. Alla måste väl få en chans? Den kanske blir ledsen?
Potatisarna som vi ska sätta i hinkar har vi förgrott i en kruka med jord i vardagsrummet, så nu är det dags. Sen till hösten får vi egen potatis också.
Hahaa…vi kommer bli självförsörjande snart. Allt bara för att man vill testa en massa
…fast jag sätter nog den minsta plantan i största krukan jag hittar, så kanske den kommer igen…
*vill inte slänga ju*
paulastina.me 