Vi fick hämta hem Vilma idag, men inte på morgonen som jag trodde. Tänkte att hon kanske inte kommit igång med pinkeriet eftersom de aldrig ringde, så jag väntade på att klockan skulle bli 15:00 så att jag fick ringa själv å höra vad som händer. Men jag hann inte det, de hann före å berättade att Vilma haft lite feber, men eftersom hon var så argsint när de skulle ta tempen så var hon inte säker på om det var feber eller kanske bara hennes heta temperament som gjorde henne så varm. Hon verkade ju så pigg i övrigt. Så de lät mej välja om hon skulle komma hem eller ligga kvar över natten. Valet var inte svårt.

Här är en av stenarna.

Jag tyckte den såg fin ut. Alldeles blank. Jag trodde att den skulle vara skrovligare. De andra två har skickats för analys. Vi får veta sen vad det var för något å hur vi ska gå vidare för att hon ska slippa få tillbaka dem. Tills dess får hon äta vad hon vill, för det är det viktigaste att hon äter å jag gav henne en påse Gourmet å hon åt upp allt. Lämnade ingenting kvar på tallriken. Om nu inte Valle har varit å hjälpt till lite, men det tror jag inte. Han är så kräsen så inget duger till herrn.

De har badat henne, för hon luktar så mycket pink, hon ville nämligen inte pinka i lådan de hade utan i filten hon låg på, så hon luktar fortfarande pink. Jättemycket! Det lär dröja ett tag innan det försvinner, för jag vill inte bada henne igen. Men det kanske var lika bra att hon luktar sitt vanliga pinkiga jag, för Valle har inte fräst åt henne en enda gång. Han kände igen henne med detsamma.

…inget ont utan att det för nåt gott med sej…