Eller lite å lite, ganska många faktiskt, som inte behöver nån närmare förklaring. Det är bara bilder jag tog när jag var sällskap åt Håkan.
…nä nä, inget bra sällskap jag, men han var ju busy med att hamra å skruva…
Gick ut till Håkan för att hålla honom sällskap. Det går riktigt bra med bygget.
Inte är det mycket jag kan hjälpa till med annat än att räcka honom grejer.
Den där mackapären han håller i handen var en häftig grej, i ordets rätta bemärkelse faktiskt, för man fyller den med häftklammer å sen slår man bara, som med en vanlig hammare, in dem i brädan. Hur coolt?
Jag vet…nörd-Paula som gillar nävern i eftermiddagssolens sken. Sååå vackert!
Ett hjärta av löv…okej, det var bara en rund lövhög först som jag manipulerade lite, men vad gör det, bilden blev ju bra
Här sågar han till brädstumpar som ska skruvas lodrätt. Nu går det undan.
Gammalt, mossigt staket. Ganska charmigt, tycker jag.
Håkan hoppade ner från sin byggställning å höll på att snubbla, men lyckades kuta ikapp, så där framåtböjd ni vet, så han ramlade aldrig omkull. Inte kul alls, tyckte han trots att han skrattade, han hade ju redan så ont i benhögen. Jag, å andra sidan, tyckte ju förstås att det var jätteroligt å höll på att garva ihjäl mej
…återkommer senare med ny uppdatering…
Det börjar likna nåt nu. Han har inte så mycket kvar på bygget.
Bara att skruva upp de lodräta brädstumparna som ska vara från taket å ner till den liggande brädan. Den svarta vindskyddspappen ska förstås upp först.
Därefter trycka in isolering från insidan å sen upp med väggskivorna.
Isolera runt fönstren oxå om det inte redan är gjort, jag vet inte.
Ja, sen ska det ju dit ett golv oxå.
Här sätter han upp vindskyddspappen.
Valle å Vilma är ute i det soliga vädret å Valle har redan tagit en sork, trots att Håkan har ställt ut en “råttskrämma”. Så effektiv var den.
För första gången är blommorna rätt så fina fortfarande. Det kan ju bero på sorten vi valde denna sommar. Älskar grusnejlikan här nedan, den är en klar favvo å kommer att finnas här alla somrar framöver.
Här har han inte fått tag på sorken än, men den som väntar på nåt gott…
Petuniorna har blitt av med sina (o)hyresgäster å är ganska fina de med för att vara så här i mitten på september.
Å så lobelian i mjölkhämtarn.
En till favvo är bacopan. Den är oxå en självklar sort som kommer att pryda sin plats fler somrar framöver. Fortfarande så fin!
Håkan håller på å jobbar med golvluckan i köket. Det var ju inte en dag för tidigt. Vilma följer arbetet med största intresse.
Å så åt vi frukost. Rostad macka med flatrökt skinka å gurka. Gott som tusan, tycker Vilma. Ja om skinkan alltså.
I skrivande stund kom Håkan å sa att Valle tagit en sork till. Jag gick ut för att kolla, men båda sorkarna var borta. Det sitter ett gäng kajor i granen. Kanske var det de som tog dem? Men de var förvånansvärt snabba.
Nu ska vi strax åka in till stan å shoppa lite. Jag måste ha svarta fin-skor på jobbet, fortsätter en tredje vecka i receptionen å då måste jag ha det. (Skulle egentligen ha köpt tidigare, men det har inte blivit av.) Ser ju kanske inte så bra ut med vit skjorta, svarta byxor, svart kavaj å träningsdojor, om än jag gillar Lasse Kronér, men på mitt jobb får man inte ha så. Har ju fått mina kläder, förutom västen, å ska fålla upp byxorna så jag måste köpa sån där remsa oxå, som man fållar upp gardiner med. Ni vet, som man stryker på å då klistras tyget ihop. Lätt som en plätt. Orka sitta å sy för hand lixom.