19 September, 2014

Idag har Vilma fått vara hos veterinären igen. Vi upptäckte att hon har lite rött kiss, så vi misstänkte att hon har blod i urinen. Jag googlade det å där stod att det kan vara infektion i urinblåsan, så jag ringde å bokade tid för undersökning.
Det var mycket riktigt blod i urinen, men ingen infektion, så veterinären trodde att det kanske kunde vara lite sten eller nåt som retade slemhinnan, så hon har fått nåt specialfoder som gör att hon blir mindre stressad å det löser upp struvitstenar. Om det är därför hon blöder ska hon bli bättre om två veckor. Hon ska få Metacam igen i 7-14 dagar, vilket är smärtstillande så hon ska kunna tömma sej ordentligt istället för de småskvättar hon levererar nu. Ibland kommer det visserligen i normala mängder, men oftast kommer det bara lite med täta toabesök just därför. Hon hade lite, lite streptokocker i urinen, men inte så mycket att det kan kallas urinvägsinfektion, därför ska man inte ge behandling för det utan i så fall vänta tills det blommar ut. Vi får hoppas att det inte gör det å att hon blir bra nu. Egentligen är hon nog för ung för att ha sten redan. Det brukar vara äldre katter som har det så lite konstigt är det, men vi får se hur det artar sej. Kanske blir hon helt bra bara med hjälp av fodret å medicinen.