Apropå ingenting

Mina bakverk, som jag misslyckades så lyckat med, de är verkligen supergoda måste jag bara få tala om. Håkan ääälskar mockarutorna! Glasyren, som inte blev en glasyr, för den var alldeles för lös, smakar gudomligt å den lixom sögs in i kakan. Så det var väldigt lyckat må jag säga. Å kakorna, de smakar ju som schackrutor ska smaka, bara det att de inte är så fina som andra kakor. Men vad gör det, jag lyckas nog bättre med utseendet nästa gång. Måste bara lägga in degen i kylen en stund även innan jag lägger ihop längderna å inte bara innan jag ska skära dem i skivor.

DSC_0419[1]

…gäller ju bara att komma ihåg det…men det gör jag nog, ska ju baka dem snart igen… Ler med tungan ute

*älskar oxå mockarutorna*

Ur led är tiden

Idag var jag till optikern efter jobbet. Jag har fått ganska så mycket sämre syn, men inte sån synförsämring som andra gamlingar får, nej det är min närsynthet som fortsätter att bli sämre. Min optiker förstod inte hur det kunde komma sej. Är jag en evig ungdom eller? undrade hon. Tjaa, kanske, det är ju inte så många år sen jag drog ut min sista mjölktand.

DSC_1192[1]

Efter det så var det meningen att jag skulle gå till Interflora å köpa blommor för presentkortet jag fick av min chef, när jag fick kvartalets SIV, som för övrigt betyder Service i Världsklass, men så hade jag ju inte med mej det jäkla kortet.
Sen skulle jag åka hem med Håkan, när han slutade, men nu valde jag att gå istället eftersom jag blev färdig så fort. Tog en bild på vårt fina kulturhus när jag passerade.

DSC_1194[1]

Blött å slaskigt som tusan! Ingen riktig vinter än, om än det snöade hela helgen. Nu smälter ju allt bort. De söta is-igelkottarna som de har i stadsparken har de fått täcka med presenningar, för att försöka rädda dem i väntan på lite kyligare väder. Å snart håller väl inte isvägen att gå på längre om det ska fortsätta på det här viset. Till å med småfåglarna har börjat kvittra på vårsången.

DSC_1195[1]

…ur led är tiden…