Såklart kom jag inte undan

Jaha, tror ni inte jag drattade dit jag också nu när man trodde att det var slutet på eländet. Jag har förstås fått covid. Håkis har smittat mej, fast det är ju mitt eget fel, jag skulle haft munskydd och inte varit nära honom, men nu misstänkte jag inte covid förrän det var försent. Det visar ju negativt till en början.
Så hur agerar detta virus på mej? Jo det ska jag berätta. Jag har hosta och ont i luftrören, men jag hostar bara då och då. Inte lika mycket som vid en vanlig förkylning, trots allt. Jag har huvudvärk så fort Pamolen slutar verka. Jag har ingen feber. Snuvig i näsan då och då, men inget ihållande. Ett illamående sköljde över mej med jämna mellanrum och i natt kräktes jag vid två tillfällen, men jag är inte lös i magen.
Mellan varven känner jag mej hyfsat bra och har kunnat sticka och dammsög hela lägenheten igår, samt fuktmoppade bort alla fläckar som min lilla pälsbäbis lämnar efter sej. Så fläckvis är jag relativt pigg. Men jag har sovit väldigt mycket också. Jag är väl uppe ett par tre timmar, sen sover jag en eller ett par däremellan. Jag skulle vilja stoppa i mej Pamol var fjärde timme, men man får bara ta tre gånger dagligen så det är bara att försöka ta sej igenom de timmar man inte får smärtstillande.
Just nu känner jag mej rätt så bra. Ingen huvudvärk, lite hosta då och då, inget illamående. Jag dricker till och med en kopp kaffe.
Vid mina pigga tillfällen har jag inte mer ont i kroppen än i vanliga fall, för att ögonblicket senare kännas som att jag har blivit överkörd av en dumper.
Men det är överkomligt och jag hoppas det fortsätter så här och att viruset håller sej borta från mina lungor.

   …det var ett jävvla märkligt sjukdomstillstånd detta…aldrig har jag upplevt nåt liknande…