Månad: mars 2022

Idag är det torsdag, den sista mars, och vi har en arbetsdag till innan vi tar helg. Vintern håller fortfarande kvar sitt grepp, men våren kämpar på och smälter snön så vi får barmark på vägarna åtminstone.
Fast sen kommer det mer snö ändå att pulsa i innan plogbilen hinner fram.

Jag var ju ledig onsdag, torsdag och fredag förra veckan som en del av er vet och på fredagen tyckte jag att jag varit så mycket med Valle så jag lika gärna kunde följa med hem till Håkis på kvällen och sova över och sen åka till mej på lördag igen som vi brukar. Lite ovanligt för att vara jag, jag daltar ju så med dem annars, men Valle led ingen nöd och var så glad när vi kom hem igen.

Flickorna märkte skillnaden och tyckte nog att det var kul att mamma stannade så länge, om än det är Håkis de tyr sej till mest numera. Jag träffar dem ju bara några timmar på lördagarna. Det känns verkligen inte bra, men bästa lösningen tillsvidare. Och för Vilma är det ju ultimat att få vara där alltid. Det är ju hennes paradis och blir nog Almas också med tiden.

Med stickningen går det bra. Jag har kommit en bit på väg. Har stickat bålen ända upp till armhålorna och nu ska ärmarna stickas – har kommit lite mer än halvvägs på ena – för att sen läggas till bålen och sticka oket. Sen är den färdig.
Det blir sååå snyggt! Och hur rivigt garnet än må vara så känns det anmärkningsvärt lite på kroppen. Eller iallafall på armen, när jag provar ärmen. Lite strävt, men inte alls som man tror. Så när jag har sköljt med balsamvatten tror jag att det kommer bli relativt bekvämt. Åtminstone på mej, jag är inte så känslig.
Jag ska visa originalet sen (bilden jag har tagit mönstret av) man kan inte tro att det är samma mönster. Färgvalet gör så himla stor skillnad.

…måste nog köpa en ny garderob bara för mina stickade tröjor… 

Jag är så nöjd med torkställningarna jag har nu, de i trä som ni kan skönja där i sovrummet. De tar så liten plats jämfört med den större jag hade tidigare, men rymmer ändå nästan lika mycket. Och när man inte har nåt att torka så trycker man bara ihop dem och ställer mot väggen och då tar de ingen plats alls.
Jag har två nu, jag hittade nämligen liknande på Rusta, som jag genast köpte, för det är bra när man tvättar sängkläder och det är både lakan och påslakan som är så skrymmande, vilket jag har gjort igår och nu står de där, båda två, men inte har man problem att ta sej förbi ändå. Det är hur mycket plats som helst. Ja, okej, inte om man väger 150 kg, men det är det ingen som gör hemma i mitt lilla residens.
Dessutom är de fina. Jag gillar trä.
Måste nog byta ut tvättkorgen i plast till en riktig korg istället.
Ja, det får bli nästa projekt.

…mycket nöjd är jag…behöver ingen torktumlare längre… 

♫ Säg vad e det för dag, e det en vanlig dag, nej det är ingen vanlig dag, för det är VILMAS födelsedag, hurra, hurra, hurraaaaaa ♫
Våran älskade lilla skruttunge, häxmaja, klothilda (efter sin mor, som Håkis brukar säga)
(det är alltså mej han har i åtanke då)
fyller 8 år. Oj så tiden har gått fort. Hon börjar knappa in på oss, 48 kattår, och är en medelålders liten tantaluring. Ja, fråga mej inte hur de räknar ut det. Det saknar all logik, rim och reson, åtminstone i mina ögon. Och inte blir man klokare när man googlar om det, för man finner lika många varianter och svar som hon är gammal.
Men who cares, nu blir hon iallafall 8 människoår och det är allt en fin ålder. Hon har ungefär lika länge kvar att leva, om hon får vara frisk.
Och det hoppas vi innerligt att hon får.

…Grattis lilla sötnosing… 

Fettisdagen 2022 är den första mars. Jag förstår inte riktigt hur det räknas ut, jag har alltid trott att den infaller i februari, men obviously not.
Det frågas hur man äter semlorna. Äter man dem bara rakt av, som en hamburgare? I varm mjölk? Eller börjar man med locket?
Jag börjar alltid med locket.
Så då vet ni det. Ni behöver inte ligga sömnlösa och undra längre.
Vi har ätit bruna bönor, jag med min vego grillkorv och Håkis med korv och fläsk. Och sen blev det förstås minisemlor. Så himla söta. Och goda!

Strömsötröjan är det inte mycket kvar på. Har kommit ganska långt med oket.
Den blir så fin!
Och lättstickad är den. Mycket bra beskrivning och jag gillar framförallt hur hon har löst alla minskningar. Det är så proffsigt och bra gjort!
Men en sak har jag gjort på eget bevåg och det är var jag startade med oket. Jag kollade faktiskt inte ens var man skulle börja, men jag gillar inte när det är mitt bak på ryggen, jag gillar att börja alldeles ovanför där ena ärmen börjar, där raglan brukar sitta. Det tycker jag syns allra minst, man får verkligen titta länge innan man hittar var det är, just för att det är där i böjen, så att säga.
Nej Håkan, inte den böjen!

…nu ska jag fortsätta min stickning en stund till innan duschen…vi ses…