Oväder på kvällskvisten

Sent på måndagskvällen, runt halv elva, började åskan mullra i fjärran. Jag märkte ingenting, men Håkis ringde och berättade så jag gick och kollade i fönstret och mycket riktigt hade det ju vällt in mörka moln.

Alma ligger ute på balkongen. Det är varmt. Så där som det brukar vara innan ett åskväder som kommer med lite friskare luft.

Får se om det kommer närmare eller om det håller sej på avstånd. Men det är som småmysigt ändå. Jag ser ju blixtarna och hör mullret, om än det dröjer lite innan det kommer. Visste inte att det skulle bli oväder på kvällskvisten, men hoppas på bra väder imorron. Enligt min väderapp ska det bli det.

…nu ska jag joina Alma på ballis… 

Tillbaka till Hägnan

Idag var vi på vårt årliga besök till Hägnan i Gammelstad.

I denna vackra koppartunna förvarades kallvattnet som de drack ur förr i tiden med skoporna hängandes i brädden på kärlet.

Här uppe gick de förstås i långa näbbstövlar om vintern. Snygga var de!

När de hade ovälkomna gäster ställde de såna här på golvet. Det är en gammal musfälla.

Fjällkorna Snövit och Brynhilde betar i hagen och slår med svansarna för att värja sej mot alla flugor och bromsar.

Det här är livet för en liten fjällko.

Bänkar stod utplacerade i skuggan där man kan hämta sej i svalkan om man vandrat en längre stund, men jag och Håkis, som återkommer varje år är bara på blixtvisit. Bara för att det blivit tradition och vi är bundna till det. Helt frivilligt förstås.

…älskar Kyrkbyn i Gammelstad… 

Detta är ju idealiskt för mej

Måndag och tredje semesterveckan har startat. Dagen började som vanligt med en dryg timmes utevaro med Alma. Ni anar inte hur mycket jag skulle vilja köpa hus bara för hennes skull, inte så mycket min egen. Trädgårdsarbete tillhör ju inte min favoritsysselsättning, om än jag gillar att vara ute. Det ska vara på mina villkor, men bor man i hus är det många måsten och det faller inte mej på läppen.

Vid närmare eftertanke är det kanske idealiskt då att bo som jag faktiskt gör, för då kan jag vara ute så länge jag vill med Alma, utan alla måsten. Det är jätteskönt såna här fina dagar som denna. Jag strosar så sakteliga fram, varhelst Alma vill gå, samtidigt som jag lyssnar på gamla sommar- och vinterpratare i en pod på mobilen och tar lite bilder då och då.

Njuter av solens värmande strålar. Skrattar åt Alma när hon gör sina krumsprång. Sjunger med till de korta musikstumparna som podden tillåts publicera.
Det är inte så dumt ändå. Det ÄR ju idealiskt. Jag har ingen trädgård att sitta i, men om jag vill sitta i solen så har jag ju balkongen, när jag inte är hemma hos Håkis förstås. Och jag har en strand att gå ner till om jag vill bada. Jag kan gå ut och bara vara där, för jag har en anledning…Alma. Jag har nära till alla affärer om jag behöver nåt.
Så vem behöver ett hus egentligen? Inte då jag. Jag har det ju så bra som det är.
Nu måste jag bara komma ihåg att detta är det ultimata för mej.
Punkt!

…måste sluta sukta efter annat i tid och otid och bara vara nöjd, nöjd, nöjd…