Äntligen blev det utgång

Idag är det vad man kan kalla klart till halvklart. Det ska åska och jag har hört muller i fjärran, men solen bröt igenom en stund ändå, så det är inte helmulet…än.
Då passade jag på att gå ut med Alma. Det var så skönt. Skuggigt och 23°. Detta till trots var det myggfritt också. Det enda som surrar är flugor, humlor och bin. Idealiskt med andra ord.

Idag visade hon inga tveksamheter. Hon gick i kopplet som om hon aldrig gjort annat. Nosade överallt och när det kom en fransk bulldog och gruffade mot oss – visserligen en bit ifrån, men ändå – så la hon sej bara ner, inte tryckandes mot marken utan bara som vanligt, och nosade i gräset och totalignorerade vovven.

Vi gick lite längre än vi brukar, alltså bara nästgårds, men vi har hållit oss på våran gård i vanliga fall. Jag är som så orolig att det ska komma nån lös hund och attackera. Lite feg är jag. Men inte idag. Fast så långt hinner man inte när hon ska sitta och nosa i varenda buske i en kvart-fjorton dar.

En humla med orangea pollenbyxor.

Hon har inte lärt sej vilken port som är våran, för så fort hon ser en så ville hon in där. Kanske hon inte tror att hon bor där, hon kan ju bara ha velat gå in och undersöka vem som gör det, men jag tror ändå inte att hon skulle hitta hem om hon fick visa vägen.

Det var inte så många hundägare ute, till min stora lättnad, men en och annan såg man lite på håll. Jag kunde slappna av lite mer och lyssnade på pod samtidigt som vi strosade fram så sakteliga.

Med en Alma som nosade och nosade så det knappt fanns en enda buske som var onosad på. Vi var ute i ca 45 minuter, sen började de första dropparna att trilla, men när vi kom upp skingrades molnen och solen sken en stund innan det mulnade på igen och nu, i skrivande stund, har det börjat regna ordentligt. En riktig störtskur kom det nu. Härligt!

…äntligen fick hon gå ut, det har ju varit så förjordat varmt innan…