Månad: april 2020

Hello hi evribody! Wart is wrong whittyoo? Whitt me it is fine.
Jag bakade här om dagen. Faktiskt igår, om man nu ska vara nogräknad. Det blev mer av  de goda påskkakorna, fast som nu blev stora, säger STORA, hjärtan istället. Det kändes lite futtigt med de där små, vanliga kakorna, om än påskformarna är nånting där emellan. Men titta på de små stjärnorna. Det är alltså sizen på de vanliga pepparkaksformarna. Sååå smååå!
Och eftersom jag nu tydligen bara vill ha stora kakor så gjorde jag jätteschackrutor också. De små är i normalstorlek, fast inte rutor, utan ränder med choklad på två sidor. Gott! En ruta i de stora är väl ungefär som de vanliga kakorna brukar vara. De är humungus. Man tar inte fler än en kan jag säga.

Tanken med påskkakorna, som nu är vanliga hederliga mördegskakor med kanel och socker på, var att jag skulle skära i runda skivor, men de blev ju för tjocka så jag försökte platta ut dem med fingrarna så de blev så tunna som de ska vara. De blev urfula, så de förpassades till egen burk. Varför jag valde en i glas, så man kan skönja de anskrämliga kakorna, vet jag inte. Eller jag har inte så många burkar att välja på så det fick bli den. Nåja, de är godare än de ser ut iallafall. Om än det känns som att jag har förätit mej på kakor här för ett tag fram över, men det är bara bra, då räcker de lite längre.

Sen så har jag stickat en hel del. Mer än jag borde på grund av den förjordade värken, men jag vill ju bli klar nån gång. Och så är det så mysigt och rogivande att sitta med ett handarbete. Jag har ju massor med garn som jag vill lägga upp på stickor och sätta igång med ett nytt projekt. Jag har funderat över det blågrå garnet och har nu sett nåt jag vill göra med det. Fast det kommer bli mitt eget, jag tänker bara sno maskantal och hur mycket och när jag ska öka till oket o dylikt. Mönstret har jag på ett ungefär, måste bara räkna så det passar in i mitt maskantal. Det ska ju inte bli några synliga fogar, utan löpa runt jämnt och fint.
Mitt nuvarande projekt har bara några varv kvar på mudden, sen ska den blockas och därefter är den klar att använda. Det här garnet är superwash, så det kan man tvätta i  maskin, men jag ska köpa ett ulltvättmedel, för jag har ju mina andra som inte är det och de behöver egentligen också blockas. Jag har använt dem, och de är bra i storlek och ser fina ut i mönstren, men ska blocka ändå. Det är aldrig försent för det.

Vidare, så är Håkan hemma hos sej, katterna sover, Valle i sovrummet, Alma i köket och Vilma vet jag inte riktigt var hon är. Hon var här i köket med oss först, men gick ut, sen ville hon in igen, men jag släppte inte in henne, för hon håller på så där hela tiden och ränner ut och in. Hon får ta och bestämma sej för var hon vill tillbringa sin tid egentligen. Åtminstone stanna en stund på varje ställe, inte bara nån minut och sen ut och så in igen.

Vädret suger, det började precis snöa. Såna där små ispiggar som sticker i ansiktet som tusen nålar, om man går i motvind. Skönt att man slipper gå ut. Fast egentligen borde jag ut och motionera, oavsett väder. Men just nu, i den här fasen i livet, har jag inte den motivationen som krävs. Jag var mycket bättre på sånt förut. Hade mer disciplin. Nu får jag som jag vill, varenda gång. Jag har blitt så släpphänt på äldre dar. Jag vet inte hur det ska sluta. Jag kommer att bli en spoiled brat innan jag går i graven. Sanna mina ord.

Och det kan för övrigt ske tidigare än väntat med tanke på denna hemska virus som sprids ohämmat på grund av människans nonchalans. Men jag försöker att skydda mej så gott det går. Jag måste ju åka till jobbet. Som städerska är det svårt att jobba hemifrån, men det hade varit toppen om jag fick. Tänk så rent här skulle vara om jag städade sex timmar om dagen. Men, som sagt, det går ju inte, så jag måste ju exponera mej för eventuell smitta. Det är några på mitt jobb som har eller har haft Covid -19 så helt riskfritt är det ju inte. Men jag bär handskar så mycket jag kan. Jag tvättar händerna ändå mellan varven och spritar dem då och då. Sen är det bara att hoppas på det bästa och när nästa omgång kommer, för det kommer att komma igen, då ska jag vaccinera mej.

Nä, nu ska jag avsluta denna blogg, men kommer jag på nåt mer att förtälja så återkommer jag och delger er om vad det vara månde.

Hoppas ni håller er friska och krya nu…ge er inte ut om ni inte absolut måste…håll er hemma och ta hand om varandra.

…kom ihåg att det är bättre att ha tråkigt inomhus en tid än att inte ha alls…massor med kramar… 

Alma berättar…

Idag är det nog min födelsedag eller nåt, för jag har hört att man får presenter då och jag fick två stycken! En påse med massor med tuggben, såna som de säger att hundar tuggar på, så jag är antagligen en hund. Det är för att jag gillar att bita på saker och ”mamma” är visst rädd om sina möbler så jag ska försöka att hålla mej till de där benen. Fast jag tycker inte de ser ut som ben. Det ser bara ut som pinnar ju.
Sen fick jag en jättefin vit och lurvig sak som piper när man biter den i baken och huvudet. De sa att det är en frett. Jag gillar frett!

Den är så mjuk och len.

Jag älskar att trycka nosen in i den vita pälsen.

Och sen kan jag bita allt vad jag kan. Det kan jag inte på mamma och pappa. Inte på Vilma heller. Därför är frett jättebra, för frett ligger kvar och springer inte iväg som Vilma gör.

Det var en riktigt kul födelsedagsfrett jag fick. Jag vet inte hur mycket jag fyller, men tror att jag är lika gammal som Vilma nu, för vi är lika stora. Fast Vilma fick ingen frett. Hon kanske får en i morgon.
Nu ska jag leka med frett. Hejdå och tack.

…nej, Alma fyller inte år idag, men man kan ju få presenter ändå…hon älskar sin frett… 

Tackar som frågar. Ja, det är ingen ändring när det kommer till Valle och Alma. Nätdörren är kvar och vi måste hålla dem isär.
Vilma finns det inget nytt att skriva om. Hon är samma goa, snälla, lilla själ som tidigare. Gör inte så mycket väsen av sej.
Alma däremot är värsta dampkatten. Hon far fram som ett jehu, hoppar upp i klösträdet i en jäkla fart, klättrar på sänghimlen upp på bokhyllan som står intill och klöser i taklisten…liksom hänger i den…och, ja, ni fattar. Hon springer som en galning i lägenheten, typ studsar mellan möblerna, slänger sej raklång i soffan eller sängen och ligger och flåsar som en hund och sen iväg igen. Hon snor en mopp, en sån där bred lurvig sak, och leker med den, bär på den in i vardagsrummet, sen in i sovrummet igen, kan inte bestämma sej för var hon vill vara, eller så gillar hon bara att bära omkring på den. Ser riktigt roligt ut när hon kommer med den i munnen och går bredbent för att inte snava på den. Hon har bitit sönder armstöden på min kontorsstol (det gör hon på morgontimmarna när hon vill att jag ska vakna, för hon vet att det kan jag inte ignorera). Och de säger ju att den här rasen ska vara så hundlik och ja, där kan jag inte säga emot. Annars nej. Vill ni ha en lugn och fin katt som håller sej på golvet och gör som du säger, köp ingen Neva Masquerade! Köp en perser, men se till att den har lång nos med öppna, fina näsborrar. Inte som mina, även om de är det sötaste som finns, för man vill ju att de ska kunna andas bra.
Alma är lugn och fin mellan varven, så hon är inte bara till besvär, gudskelov. Hon är ju enormt charmig också och väldigt, säger väldigt (!) rolig. Hon bjuder på så många skratt och är lite av familjens pajas. Älskar den lilla häxmajan ♥

Valle…ja, det är nog färdigt med den lilla skrutten. Han har kräkts igen. Inte idag, faktiskt, men tidigare några gånger per dag i typ tre dagar. Dock har han aptit och äter bra ändå. Kan vara leverpastejen han fick smaka lite av, så det ska vi inte ge mer…nånsin! Kan vara att han börjar bli långhårig igen. Men jag har ökat på kortisonet och ger en hel varje dag i tio dagar, så som vi gjorde från början, sen en halv per dag i tio dagar och sen fortsätter vi med en halv varannan dag. Så det kanske hjälper mot vad det nu var han fick. Men han är skruttig i kroppen också. Ibland orkar han inte hoppa upp till fönstret även om han har möbler att hoppa upp på först. Det kan vara spondylosen, det kan vara att han är orkeslös av lymfomet, vi vet inte. Men jag hoppas han får uppleva en sommar till iallafall. Att han hinner få vara ute på ranchen och mysa lite till innan han får somna in. Han är inte jättesjuk, eftersom han äter och dricker som han ska, men han är inte sej själv längre. Om det bara är tillfälligt återstår att se. Tror faktiskt det, för det kom så plötsligt, i samma veva som han fick pastejen. Han kanske blir bättre av kortisonbehandlingen. Jag hoppas verkligen det. Om inte så fick vi iallafall tretton lyckliga år tillsammans och det är jag tacksam och glad för.

…nu ska man ju inte måla fan på väggen, det kan ju vara tillfälligt…hoppas verkligen… 

Jag har väntat på att Ideal of Sweden skulle få hem lite fler mobilskal att välja på till min Samsung Galaxy S20, men det är bara samma fem varianter som jag inte vill ha. Så jag har suttit och letat på nätet och hittade till slut massor med fina på Fyndiq. Billiga dessutom. Jag ville ha en med ring som man trär över fingret så man inte tappar mobilen om man råkar släppa lite på greppet. Ideal of Sweden har ju såna som är magnetiska, men dem köper man för sej och är dyra, sammanlagt med skal blir det 548 spänn medan mitt skal kostade 99 kronor och frakten 9 = 108 kronor. Det är ett överkomligt pris.
Det känns riktigt stabilt och är i silikon, så det går inte sönder lika fort som de dyra Ideal of Swedens som är av hårdplast. Dyra och ohållbara är vad de är och inte värt pengarna om ni frågar mej. Kommer nog inte att köpa nåt mer där…det ska vara ett jäkligt snyggt skal i så fall.

Sen bytte jag tema på mobilen också när jag ändå höll på. Hittade ett så snyggt. Det är nog Alice i Underlandet, tror ni inte? Kommer inte ihåg om det stod det. Jag är iallafall jättenöjd med alltihop.

…det här skalet behöver nog inte bytas ut förrän jag byter mobil igen…hållbart och bra… 

Jag skojade bara…ja i där förra inlägget alltså, jag har rivit upp det och stickar nu på en sjal istället med det garnet. Jag beställde nämligen rätt garn till tröjan, det som upphovsmannen har använt, fast i annan färg. Den gråbeiga fanns tyvärr inte, så det fick bli en fin rosa då. Lite gråaktig den med.

Det är sååå mjukt. Verkligen supersoft som det står på etiketten och det är inte tvinnat, som annat garn, utan flätat. Jag bara älskar det! Jag hade sån tur att det var på rea. Hela tröjan kostar under 400 kronor!

Det blir med ränder i lite mörkare färg. Toppenfint!

…ja herregud vad jag har att sticka nu…hur ska jag rymma alla nya tröjor…måste nog införskaffa en till byrå…