Håkan har åkt hem ett tag. Det kommer en kille å hämtar biljardbordet å gamla bokhyllan å stereobänken som står däruppe, så nu blir det i det närmaste tomt. Vi har nämligen kommit överens om att göra om så det blir fint. Så jag ska trivas bättre där. Äntligen! Håkan har ändrat sej å vill nu ha så som jag har föreslagit å vi ska hjälpas åt med allt. Ingen ska behöva göra något ensam. Det känns så himla kul.
Själv har jag jobbat på lite här hemma.
Bäddat rent å tvättat sängkläder.
Jag har nämligen skrivit en to do lista så jag inte ska glömma nåt. Å så blir det gjort när jag har det uppskrivet så här, för det är nästan som att jag har sagt det å det som är sagt blir oftast gjort när det kommer till mej. Jag måste lixom höra det av mej själv, annars är det lätt att min hjärna inte uppfattar sina egna tankar å jag missar allt som behöver göras. Så skriva listor är att rekommendera om man är som jag.
Så nu blir det skönt att gå å lägga sej när man är nyduschad å ren.
Valle låg å vilade vid fönstret som ett tyst litet sällskap. Bara att han finns där är trevligt. Då kan jag klappa honom lite varje gång jag passerar.
Vilma låg i fönstret i vardagsrummet å längtade ut. Stackars små vänner. Nu har de en lång vinter framför sej, men nästa vår får de komma ut igen å då ska det vara färdigt i huset så då kommer jag oxå vara där. Jag kommer för övrigt att älska att vara där om allt blir som vi planerat. Det borde det bli. Det måste det bli. Det ska det bli!
Jag satte mej ner vid mitt lilla skrivbord för att fortsätta med mina nedskrivna uppgifter som jag får stryka på listan. Då upptäckte jag hur det kan bli när man äter glassbåt å råkar spilla lite choklad vid skrevet. Ja, ja…det är bara att tvätta.
Naglarna fick ett nytt fint lager av det lite rosa-aktiga pärlemor-lacket. Det sitter i en vecka ungefär så nästa helg blir det att göra om proceduren.
Stryka, stryka…
Baka, baka…
Valle vill ju ha gräs så han får hjälp att kräkas upp sina hårbollar, eller det ser mer ut som korvar, men det får inte vara vilket gräs som helst. Vi brukar köpa kattgräs, men det är för mesigt, tycker Valle. Det ska vara det här riktiga, som växer hemma på ranchen, det som har små hullingar när man drar det ”mothårs”. Det är strävt å inte så slätt å fint som kattgräset. Håkan grävde upp ett par tuvor som jag planterade i krukor, så nu är Valle nöjd.
Åååh, vet ni hur gott det doftar här nu? Jag längtar så tills Håkan kommer tillbaka å vi får fika. Mums! Men jag har kvar en sak att göra, å stryka på listan, å det är att sy/laga mina arbetsbyxor. Så det är väl bara att sätta sej å svära nu då, åt min racklande symaskin. Sen måste jag dammsuga hela lägenheten oxå, trots att jag moppat å skurat här flera gånger i veckan. Men så är det när man har två katter å en Håkan.
…hmm…kanske jag har några andra byxor att ha?…nähä, okej, jag ska sy då…*suck*… 
paulastina.me 