Karlar

Alltså Håkan…
Han frågade igår om vi skulle äta lunch ihop idag å jag svarade att jag hinner inte hem till tolv eftersom jag slutar då. (Varannan måndag slutar jag halv tolv å varannan tolv.) Såvida han inte hämtar mej förstås, då går det ju. Det sa han att han kunde göra. Bra då fick vi luncha ihop. Fast inte utan att han muttrade om att han får kortare lunch, men jag sa att det blir bara nån minut, för om han åker direkt från jobbet så lovar jag att vara färdig tills han kommer, så det blir bara som en liten omväg för honom.

I morse när han skjutsade mej till jobbet ville jag påminna honom om att han skulle hämta mej på samma ställe som han släppte av mej så att han inte åker till rödljuset där han brukar plocka upp mej i vanliga fall, men han avbröt å sa ”jag veeet”. Ok. Då så.
Så när arbetsdagen var avklarad gick jag ut å väntade på honom. Ingen Håkan. Så får jag ett sms.
”Väntarrrrrr”
”Nä”, svarade jag, ”Jag väntar”
”Är ju vid röljuse”…”var”
”Men på samma ställe som du lämnade mej imorse”
”Kommer dit då”

Alltså karlar…varför kan de inte bara lyssna när man försöker påminna, men nä-ädå de veeeet ju allting. Nu fick han ganska mycket kortare lunch å det är banne mej inte mitt fel!

le2

2 reaktioner på ”Karlar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s