Imorse vaknade vi till ett, kanske inte vinterland, men lite snö hade det fallit iallafall.

Det var lite småmysigt, men halt, så jag fick gå med sådär spänd kropp som inte är så där jättebehagligt. Det brukar sluta med värk lite här å där. Precis som att jag inte hade tillräckligt av den varan redan.

När jag gick hem hade solen smält bort all snön så det var inte halt alls, men det var inget som hindrade stollarna från att vara ute å sanda. På flera håll såg man dem åka å strö ut sitt grus på fuktig barmark. Jag kunde inte annat än skaka på huvudet.
Men så slog det mej att det kanske är blandat med salt, så vid nästa snöfall kommer det nog smälta så fort det landar på marken å gruset hindrar oss från att halka. Det kan ju vara så. Man får ju ändå hoppas på det, för annars är det svårt att finna ett onödigare arbete.

…usch…snart börjar den perioden då det dras in grus överallt…å alla saltfläckar som är så svåra att få bort…huuujedamej!…