Vad tiden går fort, hörrni. Jag tyckte det var så nyss som Håkan fyllde år, i juni, å jo jag vet att jag oxå har fyllt år, men alltså…det är redan nittonde juli! Give me a break!
Idag jobbade jag bara till kvart i elva, för det var ingen på mitt sista ställe. Inte idag heller kan jag säga, för de var inte i måndags heller. Så det är inga långa dagar jag har, som ni förstår. Imorron har jag ännu kortare. Bara två timmar. Men jag klagar inte. Det är väldigt skönt att ha det så. Inbringar ingen hög lön, men jag hinner tjäna ihop dem senare. Jag lånar från min buffert nu å lägger tillbaka sen när jag jobbar mer, så det går ingen nöd på mej.
Det har fortsatt skvala hela dagen idag med, men nu hade jag iallafall ett lite stadigare paraply.
Men på vägen till ranchen såg det ut att avta något…
…å så här såg det ut när vi snart var framme. Ett ljus i tunneln.
Valle å Vilma fick äntligen gå ut. De har fått vara inne sen i söndags. Inte kul ju. Men nu får vi sommar igen. Det har känts så höstlikt de här dagarna å det är lite väl tidigt för det.
…då får jag bära mina solglajjor istället för paraply… 