Dag: 13 januari, 2017

…är det idag. Jag vet inte om det har med saken att göra, eller jo, jag vet, det har det inte, men jag halkade idag när jag stigit av bussen å var på väg hem. Ni vet hur snorhalt det kan bli när de just har varit å plogat. Där gick väl jag så där avslappnat som man gör när man är trygg å tänker att det är så mycket snö så det är inte halt i alla fall. Jo, tjena! Jag satte mej pladask på rumpan!

Det roliga var att jag försökte ju hålla balansen, lite som Bambi på hal is. Sprattlande med armar å ben, som en som står på skridskor för första gången, svängde jag runt ett halvt varv å landade på rumpan. Jag satt alltså åt motsatt håll än dit jag skulle. Det var lite komiskt. Jag vet inte om nån såg, för jag var ganska ensam där det hände, men jag kan ju ha lockat fram ett å annat fniss. Jag vet då att jag hade skrattat läppen av mej om jag fått bevittna det hela  

Däremot är det inte så kul nu. Jag kände när jag la mej i soffan att jag var öm nere till höger på ryggen. Nu har det flyttat sej till sidan, strax ovanför höftkulan. Å det gör ont bara av att jag andas in lite häftigt. Eller hostar. Eller bara sträcker på mej. Å jag som sitter å snorar lite har ju ont stup i stolpen. Det är mindre kul, må ni tro.

…måste ta det lugnt i helgen så jag inte blir sämre… 

Nu fick vi vinter. Det har snöat i det närmaste oavbrutet sen i förrgår natt. Visst har det varit korta uppehåll, men de räknas inte. Det har kommit massor.

När jag gick hem, från Selga där jag stiger av bussen bara för att slippa byta buss inne i stan, såg jag en massa svarta fåglar flyga omkring för att sen landa i björkarna. De var hur många som helst! Jag tänkte att det nog är kajor, men så kraxade de som kråkor, fast så kom jag på sen att det kan ha varit nån kråka bland kajorna, inte vet jag, men många kråkfåglar var det i alla fall.

Nästan som i ”Fåglarna”, men rädd var jag inte. Bara fascinerad.

…det är väldigt blåa bilder, men så var det så blått också, fast jag har ljusat upp dem lite…