Day: December 9, 2016

Våran lilla Vilma har inte riktigt vuxit ifrån buset med granen. Vi hade ju ingen stor förra julen så jag trodde att hon skulle vara ointresserad av den i år. Det är hon inte.

Valle bryr sej inte om den nämnvärt. Det har han egentligen aldrig gjort, vad jag minns. Han har suttit å stirrat på en kula en stund, ungefär som om han försöker komma på vad den ska vara bra för, å sen börjat tvärslå på den med tassen några gånger för att sen bara resa sej upp å gå därifrån som om ingenting hänt.

Dock minns jag inte om han tagit sönder nån kula, men jag har hittat några under soffa å skåp när man vid senare tillfällen har flyttat på dem.

I år har han inte visat nåt som helst intresse. Inte än i alla fall. Han gillar att ligga under den, det är allt.

Vilma däremot gillar att klättra i granen. Å ta bort alla rosetter hon kommer åt. Så den blir mer å mer oformlig å jag får leta rosetter hela dagarna för att sätta tillbaka dem. Än har hon inte slagit lös nån kula, men det är nog bara en tidsfråga. Inte bryr hon sej när vi säger till henne heller. Hon bara tittar på oss lite frågande å fortsätter sen som om hon är bergsäker på att det är tillåtet. Om än hon här på bilden ser ut att vara den frommaste av katter som bara ligger nånstans så snällt å inte hittar på några ofog alls, men tro mej, skenet bedrar. Denna söta, lilla häxmajaprinsessan är den besvärligaste katt vi nånsin har haft. Men hon är lika älskad ändå, det lilla trollet. Så otroligt mycket älskad. Precis som lille Valleman.

Jag köpte ju nya taklampor till vardagsrummet för…ja, det är längesen, men som jag, som vanligt, inte fått upp ännu. Men jag har en känsla av att de kommer upp inom en alldeles snar framtid så jag har passat på att elda ljusen i kandelabern som hänger ovanför soffbordet. Det var riktigt vackert måste jag säga å lyste upp som vilken annan lampa som helst. Nästan att det vart lite för ljust.
Nu kommer inte den här att pensioneras utan den ska få hänga i hörnet, ovanför gröna skåpet, för jag tycker nämligen att den är alldeles för fin för att läggas undan. Jag är ju sån, jag tycker så mycket om alla saker så jag har så svårt att skiljas från dem. Därför är det nog bäst att inte införskaffa mer grejor, för det ryms verkligen inte mer nu.
Fast nog hade det som ändå varit kul att lägga undan ett tag å ta fram om nåt år, för då känns ju allt som nytt igen.

…men nu måste jag få upp mina snygga, indiska lampor…nu har jag väntat alldeles för länge…

Idag har varit en underbart vacker dag. Jag jobbade till strax efter elva, i stan hela dan,  å när jag promenerade hem steg solen upp över byggnaderna å spred ett så fint sken över isen.

Solen ligger så lågt nu å är inte uppe mer än ett par timmar innan den går ner igen. Snart når vi vintersolståndet å årets mörkaste dag, sen vänder det.

Älskar när träden gnistrar vita i solen. De ser mer levande ut då.

Å när jag gick där å tog mina fina bilder så ser jag nåt röra sej långt ute på isen. En drakflygare med snowboard. Han åkte runt i en väldans fart å när draken lyfte lite gjorde han höga volter. Det såg så himla kul ut. Tänk att få syssla med sånt en så här vacker dag istället för att vara på ett tråkigt jobb. Å jag, som har så korta dagar, hade privilegiet att få betrakta det hela. Så jäkla härligt!

Jag blev så där barnsligt lycklig när jag gick där å tänkte att snart är det jul å sen går vi mot ett nytt år å en ny vår å då ska jag gå långa promenader ute på isen, bara för att jag kan.

…jag är inte som jag var innan skadan i foten, men är så tacksam över att jag kan gå i alla fall…