………………………

Idag är ingen strålande dag…heller. Det är mulet å blåsigt å skulle väl snöa också vad jag förstod. Fast det var nån dag här, för inte alltför avlägsen tid sen, då solen faktiskt tittade fram å det var så fint. Det hade gärna fått fortsätta så, inte mej emot. Man blir ju så trött på det här eviga gråa trista.

Jag börjar ju så sakteliga bli bättre i foten å knät, men är som en stelopererad så det blir ju att jag haltar ändå. På morgonen börjar foten likna den andra mer å mer, men den svullnar ju efter att jag varit uppe ett tag, dock inte riktigt lika mycket numera.

Jag gör mina övningar, utan nämnvärda resultat, men säkert blir det nån förändring som kanske löser upp det där kapsel-nånting, vad det nu är jag har, så jag blir bättre med tiden. Efter övningarna får jag typ träningsvärk i vaden, eller vad det är, å det stramar som tusan så det känns som att hela nedre partiet är som förstenat. Mycket obehagligt! Men som min sjukgymnast sa, det kan ta tid, det kan ta upp till ett halvår, jag måste ha tålamod.

Håkan har åkt iväg på läkarundersökning så han har inte fått äta nåt sen 00:00 å han var väldigt hungrig när han åkte iväg, så jag ska fixa i ordning en långfrukost till oss strax. Då blir han glad. Å nu har det börjat snöa. Då blir han väl också glad så han får köra sin älskade traktor.

…nu kom han…måste gå…