Idag har vädret verkligen visat sej från sin bästa sida. Om det är för att det är sista semesterdagen vet jag inte, men det har varit så varmt å skönt, det var som att det är sommar på riktigt.

Mer såna här dagar så orkar blommorna slå ut sina knoppar.

Tillåmed Valle har sökt sej till skuggan idag. Det brukar han ju göra i vanliga fall, så fort solen tittar fram, men sen jag rakade honom så har han verkat tämligen frusen å har valt att sitta på soliga platser.

Vilma mår som en…en…eeh…en lus i blodpalten  när vi alla är ute. Hon åmar å kråmar sej när hon rullar fram å tillbaka på stenplattorna   (Som för övrigt behöver en riktig ogräsrensning.)

Å jag har legat å provat den nya uteplatsen, hjälpt Håkan vid behov å hållit honom sällskap. Det kommer bli så himla fint å mysigt när det är klart. Oj så jag längtar!

Det är ju inte mycket kvar på trallen så nästa steg är ju själva pergolan å sängen. Därefter att snickra ihop diskbänken där vi kan tillreda maten. Grillen å muurikkan ska ju förstås också vara där. Det svarta bordet å stolarna ska också flyttas dit å kanske köper vi istället nån soffa till altanen där bak, men det blir inte förrän nästa sommar.

…nej, vi är inte färdiga i mitt lilla residens, men vi ska ändå inte bo där förrän till hösten…