Håkan har rivit resten av bodan.
Återstår att såga den i mindre delar så man kan lasta släpet, men den ville inte funka riktigt, motorsågen.
Den lilla lastbilen söker fortfarande efter last. Vi glömde ju ta med blommor till den.
Valle inspekterar rivningen. “Vad har ni gjort med våran boda?” säger han.
“Ujujuj, nu blev det lågt i tak. Det var mycket rymligare förut.”
“Ska det vara på det här viset?”
“Men guuud…det kommer ju regna in!”
“Det var mycket bättre som den var innan.”
“Fast det är ju ganska bra utsikt, förstås, å förut kom man aldrig upp på taket.”
“Men ändå…det var mycket bättre förr.”
Rödvinbärsbusken växer så det knakar å ger massor med bär.
I den bor herr Grönlarv som vi råkar störa mitt i lunchen.
Å detta, mina damer å herrar, må se litet å betydelselöst ut, men si det är det inte, för det är början på våra sockerärter som vi sått. Tänk att få äta egna såna. MUMS vilken lycka!
…tjaaa, ungefär så ser dagen ut hittills…