Man vet iallafall att man lever

Idag har jag cyklat till å från jobbet. Håkan är i Stockholm på konferens å kommer inte hem förrän imorron. Det är en ganska bra bit att cykla. Tar lite över en halvtimme. Å sedan vi bytte däcken går det lite trögare. Det är som att bromsen ligger i lite, men jag stannade å kollade å det gjorde den inte. Jag kan inte rulla alls utan måste trampa hela tiden, för jag hinner tappa så mycket fart annars. Jag vet inte vad det beror på. Kanske att mönstret i däcken suger fast i marken… jag vet inte. Tidigare har jag kunnat rulla länge efter en nerförsbacke, men nu är det nästan så jag måste trampa även på vägen ner för att ha nån fart alls. Skitjobbigt!
På hemvägen hade jag motvind som gjorde det ännu tyngre. Jag orkade inte cykla i uppförsbackarna, som jag alltid har gjort förut.
Å sen, som grädde på moset, började det regna oxå. Underbart!