Andra gånger jag varit lika virrig i yngre dagar är när jag har varit kär. Då har jag bl.a torkat händerna på handduken innan jag tvättat dem å vattnat blommorna med kaffepannan…såna saker. Man tänker, men inte på det man gör.

Att jag sen även i mitt virriga tillstånd presenterat mej som Disa, Paulas syster, när hon står bredvid, å helt utan att vara det minsta kär dessutom, är ju inget som jag kan rå för    

…ja jisses amalia…att inte jag ligger i ett vitt rum, i en vit tröja med bakbundna ärmar verkar plötsligt smått förvånande…