Kanske inte värre ändå

Andra gånger jag varit lika virrig i yngre dagar är när jag har varit kär. Då har jag bl.a torkat händerna på handduken innan jag tvättat dem å vattnat blommorna med kaffepannan…såna saker. Man tänker, men inte på det man gör.

Att jag sen även i mitt virriga tillstånd presenterat mej som Disa, Paulas syster, när hon står bredvid, å helt utan att vara det minsta kär dessutom, är ju inget som jag kan rå för  b8193a31a601e967b49e052ab2041050  

…ja jisses amalia…att inte jag ligger i ett vitt rum, i en vit tröja med bakbundna ärmar verkar plötsligt smått förvånande…

Gladare jag idag

Idag är jag en gladare jag gla
Orsakerna är flera. Bland annat så har “den berömda veckan” infallit å det är med allra största säkerhet den som är boven i dramat. Jag har alltid varit lite halvdeppig just dagarna innan utan att veta varför. Så när man har känt sej så å gått å kollat i almanackan, så har det mycket riktigt alltid varit dax strax. Fast nu, på äldre dar, är det mer å mer sällan jag mår så där. Det var därför det kändes så “inte jag”. Men jag visste ju ändå att det kunde bero på det.

Sen en annan sak som gjorde mej glad idag är att min “bästis” (som jag jobbade mycket med i november, när “ni vet vem” var sjukskriven, vilket hon för övrigt är nu oxå) ringde idag å sa att hon är tillbaka. Så mest troligt, förhoppningsvis, får vi jobba ihop nästa vecka. Hon hade velat äta lunch med mej, men jag var ju inte i stan så det gick tyvärr inte. Hursomhelst så kommer det bli kul att jobba nästa vecka å jag hoppas att det blir mer än det oxå. Jag tror då det, för nu ramlar det in jobb.

En tredje sak är att jag har pratat med “lillchefen” på området där jag är om hur virrig jag är. Som det där med kuddarna å sen har jag även varit virrig på jobbet, som t.ex att 1) jag kan gå för långt, eller svänga av för tidigt å så får jag vända tillbaka 2) jag kan stå å göra nånting å vara i helt andra tankar å så “vaknar” jag lixom upp å tänker varför gör jag det här? för att i nästa ögonblick komma på att jag ska ju göra det 3) tro att det är låst bara för att jag inte får upp dörren när jag drar i den utan att kolla om den ska tryckas inåt…en massa såna där saker som jag inte fattar hur jag tänkte sen när jag “vaknar” igen.
Hon lugnade mej med att hon brukar vara precis likadan när hon har huvudet fullt. Ett exempel är när hon, för nån dag sen, gav mej nycklar i ett band å så gick jag iväg en stund å när jag kom tillbaka så räckte hon mej ett annat band med nycklar å sa att jag kan ta dem å jag undrade, med lätt höjda ögonbryn, om det inte dög med de jag redan fått.
Å det var så skönt när hon sa det, för nu är jag mindre orolig för att jag håller på att få alzheimer eller nåt. Jag har helt enkelt för mycket i skallen just nu, men känner mej inte stressad utan det är som undermedvetet. Man tänker för mycket, men inte på det man gör.

Så nu ska jag sluta tänka å bara vara å göra det jag ska. Avslappningsövningar är inte att förakta. De kan vara mycket bra såna här gånger. Försöka tömma hjärnan å bli lugn i sinnet så koncentrationen återkommer.

…ja ja, virrig å disträ har jag alltid varit, men inte som på sista tiden…försök inte…

*muttel*