30 december, 2011

Hur ska jag egentligen summera det här året? Det har ju inte varit rosenrasande underbart med min uppsägning i februari, med oro över att inte få nåt jobb (fastän jag visste att det var för att jag inte ville sommarjobba) å när jag väl sen fick arbete på hösten, precis som jag förutsett, så var det med över 20 kr mindre i timmen så jag sökte nytt jobb å hamnade nästan ur askan i elden. Fast det är bara tillfälligt det vet jag iofs, men inte kul ändå. Jag ska försöka rida ut stormen. Tjänar ju åtminstone det jag ska.

Fick en lång ledighet iallafall i hela fem månader å hade det inte varit för oron om jobb så hade jag haft det så skönt. Första gången på länge som jag inte mått riktigt bra faktiskt. Känt mej mer nedstämd än uppåt om än det inte synts utåt, men kanske här i bloggen. Vissa dagar har ju förstås varit bättre, men i vanliga fall är jag ju nästan alltid glad…förutom när jag är arg å det händer ju visserligen rätt så ofta, fast då brinner jag av snabbt å så svalnar jag å blir glad igen Ler

Det är väl det enda “stora” som hänt. Kan inte komma på nåt annat av vikt att ta upp.

Nåja…vi får hoppas att nästa år blir bättre å att jag har mycket mer roliga saker att summera vid årets slut. Det här året innehöll mer tråkigt än roligt å det vill man ju bara lägga bakom sej å gå vidare.

…mot nya mål med nya friska tag…

*känner hopp*

Jaha ja…här hinner man inte mer än hem innan chefen ringer om jobb imorron. Jag hann inte ens säga ”gud så skönt, nu är man ledig” 😐
Men det är klart jag ställer upp när det krisar sej. Det är bara 2,5 timmar så det går ju fort. Sen är jag ledig i åtta dagar.

Varför jag inte hann säga att jag äntligen är ledig är för att vi möttes av en märklig stank…märklig å märklig förresten, mer som…hur ska jag säga detta på ett fint sätt så känsliga läsare inte sätter eftermiddagskaffet i fel strupe?…rännskita helt enkelt!
Å det var det oxå. Lille Valle hade bajsat löst för första gången i sitt liv, tror jag. Eller jah…det kan vara andra gången oxå. Hur som haver så är det inte ofta det inträffar, som ni kanske förstår.
Ja, jag fick ju tvätta den lille. Å den som har tvättat en rabiat katt (som blir spänd som en fiolsträng varje gång den kommer i kontakt med vatten å som använder sitt enda vapen, nämligen klorna, på ett utan att överdriva flitigt sätt) vet hur jag ser ut på armarna nu. Kan ju säga att det är tur det är vinter så man kan ha långärmat så slipper man förklara vad som har hänt 😀
Stackars lilla Valle. Han menar ju inget illa, han drabbas bara av svår panik. Jättejobbigt för honom som har så svårt att andas när han blir stressad.

Nåja, vi fick bort skiten iallafall, för jag är en aning tjurigare å inte ett dugg rädd för att skadas själv så nu kan han tvätta sej i rumpan igen.

Nu ska jag sluta med mitt skitsnack (i ordets rätta bemärkelse) å gå å ta mej en kopp kaffe å vila lite efter denna pärs.

Ha en fin dag alla ♥