Hoppet inte övergett – bara något framskjutet

Trots att jag i stort sett sov bort halva dagen igår så har jag sovit som en stock. Det här får inte fortsätta, jag kommer ju inte orka jobba. Fast iofs, man blir ju trött å förslöad när man inte är i farten. Å pigg å rask av motion. Jag behöver motion. Jag är beroende av motion. Å snart så…
Idag är det som igår, jag kan ställa ned hela foten, men kan inte gå som vanligt utan fortfarande så är benet något böjt, vilket nu resulterar i att jag ser ut som en låghalt å går med en något gungande stil…lite som Charlie Chaplin in slowmotion Skrattar 
Men det artar sej. Inte så att jag längre hoppas på att kunna jobba imorrn, men under helgen ska jag nog bli helt bra, för nån operation vill jag inte vara med om. Är det förstått?
I skrivande stund känner jag även av en svag mensvärk i benet…å till dem som undrar hur jag kan ha det där svarar jag bara att det är väl inte konstigare än att ha skoskav i ögat eller tandvärk i armbågarna. Det är ju bara naturligt. Å det kommer nog av att jag inte är van att gå omkring med böjda ben. Undrar var mer jag kommer få ont innan detta är över.
 
…nåja, tur det inte är lika fint väder…längtan ut blir inte lika svår…