Imorse, klockan 05:50, vaknade jag av att något brakade å klirrade till nånstans i fjärran. Jag försökte, i mitt omtöcknade tillstånd, komma på vad som inträffat redan där jag låg, ifall att det kanske kunde vänta tills jag fått sova ut lite längre, men kunde inte så jag var helt enkelt tvungen att gå upp å kolla.
Ställde mej i vardagsrumsdörren å kisade mot en något vettskrämd Nalle som stirrade tillbaka på mej med ett "Det var inte jag" i blicken. Kunde inte se någon större katastrof där så jag styrde mina sömndruckna steg mot köket istället. Där stod en Valle å nosade på en liggande julgran med en grästuva ovanpå sej å matbrickan hade åkt iväg en bit med vattnet skvimpandes så det var blött å stökigt av sånt där strö som de lägger gräsfröna i som man bara vattnar å som sen blir "kattgräs".
Jaha, det var ju bara att sätta igång å städa upp eländet. Å klä om granen, för den var sej inte riktigt lik.

Vem den skyldige egentligen var kan jag bara gissa, men det brukar vara Valle som hoppar upp i köksfönstret, där jag ställt kattgräset att växa, men när jag tänker efter så var ju Hampus sån (min lilla kattängel) att han sprang iväg å gömde sej när han gjort nåt ofog, men när han inte gjort nåt så var han ju tvungen att undersöka vad som hänt, så jag undrar om det ändå inte var Nalle, sin oskuldsfulla min till trots, som var den skyldige, medan Valle, som undrade vad tusan som hände, gick å undersökte saken.

Jo, så var det nog. Men ingen bestraffning sker. Det är ju juletider å frid råder i vart hus, så han ska få julklapp ändå, den lilla rackarn. Å kattgräset hade hunnit växa upp så det fick de oxå =)

…slutet gott, allting gott…