24 juni, 2023

Idag var vi och kikade in hos kära mor och såg att hon mår hyfsat bra, bortsett från nån envis värk hon får på nätterna och morgontimmarna, men det har väl med myelomen att göra. Inte kul det där.
Vi satt och surrade en stund innan vi fortsatte till lilla storasyster och fikade och hämtade hem en hel drös med sommarblommor. Alltså, vi har aldrig fått så mycket plantor! Det var med nöd och näppe vi fick plats med allt i bilen.
Hade vi vetat att det var så mycket hade vi tagit Peugeoten.

Det är lobelia, både vit och ceriselila (lite blått såg jag också i det vita), dockkrage i lila och möjligen kommer det lite vitt och rosa också, lila stjärnlobelia, rosa och vit grusnejlika, tagetes, luktärt – både låg och hög och så var det zinnia, två limefärgade och resten får vi se vad det blir, men de är så snygga! Jo, en sorts petunia som blir jättestor och är lite tåligare än vanlig, som mest troligt får ceriselila blommor.
Alltså kan ni fatta!?
Detta är värt en halv förmögenhet!

Mest nyfiken är jag på zinnian, att få se vad det blir för färger. Syrran hade en sååå snygg som var cerise längst in på kronbladen, som sen gick över till orange, för att sen bli gul längst ut på toppen, om jag inte minns helt fel. Snyggt var det iallafall. Jag älskar! Hoppas det blir några såna på mina. Jag ska toppa dem, vad det lider, så de blir lite buskigare. Nu är det bara en stam.

…förstår ni hur färgglatt det kommer vara här i sommar!…

Så hur går det med utbrytardrottningen?
Ja, hon har ju hittat ett ställe som vi inte upptäckt ännu, för här en kväll, när jag skulle ropa in henne, stod jag på bron och visslade och ropade om vartannat och det tog en stund innan hon kom lunkande…på utsidan av grinden. Från grannens håll. Eller om hon bara varit på vår infart, jag vet inte, men hon kommer och går utmed stora garaget.
Jag blir ju lite fnissig, för även om man blir orolig när hon smiter, så är hon ju lite cool också. Jag är inte orolig för att hon ska försvinna, men för att hon ska antingen gå upp på vägen eller att grannhunden ska komma och att hon kanske flyr nånstans långt bort eftersom hon inte lätt kan ta sej in på gården igen och in i huset.
Hon har ju smitit tidigare en gång, sen vi åtgärdade förra smithålet, då när hon låg intill grinden, och vi undrar om det inte är där nånstans som hon smiter ut. Hon gör det inte varje dag och inte när vi är ute så jag vet inte hur vi ska ta henne på bar gärning.
Nåja, på nåt sätt ska vi väl få reda på var hon tar sej ut så vi kan åtgärda det. Hittills har vi haft tur iallafall, att inget har hänt när hon varit på utsidan.
Kan tänkas också att grannarna inte lämnar hunden lös ute när de går in, för de nya grannarna, som bor i röda tegelhuset vid brevlådorna, har också en katt som brukar vara med när de är ute, så de kanske har sagt ifrån. Hunden brukade ju även gå och göra sina behov på deras tomt, så säkert har de sagt till om det.