Att ta självporträtt kräver väl nån sorts fallenhet för prestationen. Det är nåt jag inte verkar besitta. Iallafall så krävs det många omtagningar innan jag blir nöjd.
Jag grimaserar inte för att jag blygs inför mej själv utan det är för att jag blir så less när ingen bild blir bra. Då kan jag lika gärna se ut hur som helst när jag ändå ser ut som en fåntratt fastän jag försöker se så fin ut jag bara kan.

Men till slut, när jag testat det ena efter det andra å är på väg att ge upp, så lyckas jag på nåt sätt ändå att få till en bild som duger åt mej. Det är till nästa profilbild här i bloggen som jag ska ändra till lite mer höstigt tema på lördag. Då är det första dagen i första höstmånaden.

…ja jag vet…jag råkade få för mycket brun-utan-sol i ansiktet…men det ser inte riktigt så illa ut i verkligheten…tror jag…hoppas jag… 

*går å skrubbar ansikte*