Dag: 31 december, 2017

Hjorå, det blev en liten Irish coffee. Inte så god som den brukar då jag hällde i whiskyn innan jag ens kollat hur mycket kaffe det fanns färdigt, så den blev lite stark, men den gick ju ner ändå.
Jahapp…då väntar vi på tolvslaget så man får gå å lägga sej nån gång. Vad tiden går sakta när man inte har roligt.

…hahaha…låter ju helt tragiskt…skojar mest bara, fast nog är jag trött alltid…  

Inget festande här inte, men vi ska väl göra lite Irish coffee senare. Julmust får duga tills dess, om det nu blir nåt annat, det är inte säkert jag orkar, vi får se. Ingen Pommac eller cider att skåla i har vi heller. Tyckte det kändes onödigt då vi ändå bara går å lägger oss strax efter tolvslaget. Vi kan skåla i julmust eller vatten, bara man skålar med nånting.
Hahaha, gud vad tråkiga vi är! Men alltså, orka festa lixom…! Nä tack!

Vi lagar nyårssupén å löser korsord.

Snusar Valle bakom öronen – nej, han luktar inte illa, men det kliade väl till antagligen, jag vet inte – å har en allmänt skön dag bara. Vilma har varit på övervåningen nästan hela dagen. Det är inte för att hon är rädd för smällare eller nåt sånt, vi har knappt hört några heller för den delen (kanske folk börjar tänka på djuren mer), så hon vill nog bara vara för sej själv lite.

Men dagen till ära har jag sminkat mej iallafall. Inte så mycket, bara alldeles lagom.

Vi gjorde plankstek med oxfilé å fläskfilé i rödvinssås å fempepparsås å mos med hackad lök i å knaperstekt bacon på. Stekt sparris å tomat till det. Men jisses så gott!
(Oxfilén ser helt bränd ut, men det var den inte.)

Det var inte sista gången I tell ya! Så himla gott å kul att göra. Kändes lite exklusivare än vanligt.

…riktigt najs…nu ska vi se om vi orkar nån Irish coffee senare…tvivlar nästan…  

Det här med nyårslöfte är ju egentligen helt onödigt, för man bryter det ju ändå bara någon vecka in på det nya året.
Samtidigt är det en rolig grej, lite av en tradition, som jag ändå vill bevara. Jag har i alla år haft som löfte att inte ha några löften. Det är väl det enda jag lyckats hålla året ut. Förra året hade jag som löfte att nu skulle vi äta mindre socker. Mindre godis å mer nyttigt å börja träna som förut å bli mer hälsosam, just p.g.a alla följdsjukdomar som kommer med onyttigt ätande.
Det gick väl sådär som ni vet. Vi har ätit alldeles för mycket istället.
Alltså är det ju bättre att ha som löfte att inte ha nåt löfte.
Men jag vill ju ändå ha nånting, bara som en kul grej. Så det där att lova att göra allt jag kan för att det nya året ska bli så bra som möjligt, just för mej, är ingen dum idé.
Man ska förstås inte få allt precis som man vill, några måsten bör ju finnas, annars blir man bara en bortskämd liten skit, å för övrigt finns det egentligen inte mycket jag vill eller kan ändra på, men man kan alltid utvecklas som människa. Utmana sej själv på olika sätt så man växer. Inte på alltför svåra saker, men på sånt man känner att man vill, fast kanske inte vågat tidigare.
Så det får bli mitt nyårslöfte. Göra mitt 2018 lite annorlunda, som jag inte haft tidigare. Växa som människa å känna att jag kommer nånvart så jag inte stampar på samma ställe hela tiden. Sen får vi se om det blir nåt stort eller smått, men bara det blir nånting så är jag nöjd.

…det skålar vi på…ut med det gamla å in med det nya…