Har just tittat på Staden i mitt hjärta i Öppet arkiv, SVT Play. Det handlar om hur de förändrade, eller man kan säga förstörde Stockholm med Hjalmar Mehr som finansborgarråd. Det var bland annat han som godkände rivningen av alla vackra, gamla byggnader som skulle ersättas av alla fula kontorskomplex å höghus. Stora delar av Stockholms historia bara suddades ut. Arkitektur från 1600- å 1700-talet blev till en grushög.

Här är ett exempel på hur det såg ut då å hur det blev sen.

Man vill bara gråta.

En som kämpade emot detta skrev en dikt till Hjalmars stora förtret. Här följer en strof ur den…

Makthavares galenskap, för vem?
Inte för stadens vardagsmänniska.
Hon förstår ingenting, men stannar opp
och beskådar förödelsen.
Betraktar skeendet utan horisont.
Utan medbestämmanderätt. 

Kanske förstår hon ändå.
Känner i hjärtat trädens smärta
och gräsets gråt i grushögen,
mellan kantslitna gatstenar,
kastade åt sidan. 

– Ingrid Elander

Jag tror inte att de som beviljade detta egentligen fattade vad de gjorde. Ingen annanstans i världen pissar man så på aktade arkitekter, skulptörer å ett lands historia. Bara en idiot skulle komma på den idén. Synd bara att de var makthavare i vårt vackra land.