Timmerman

Fick besök av en timmerman härförleden. En riktigt ståtlig krabat det där. Inget skadedjur då den lägger sina ägg under barken på döda tallar t.ex, så den får fortsätta leva sitt liv.

Tänk så det är märkligt egentligen. När jag var liten kom jag hem med allehanda småkryp å sa att den måste få stanna hos oss, för den har ingenstans att bo. Stackars mamma höll väl på att förlora förståndet.

Sen kom jag upp i tonåren å var fullkomligt livrädd för precis allt som rörde på sej. Kände mej svimfärdig när jag såg en spindel. Allt som hade ben var rent skräckinjagande.

Nu blir jag mest fascinerad av allt, men tar väl inte så gärna upp dem i handen. Ibland kan jag känna ett svagt obehag om jag är oberedd på att det ska vara nåt större kryp nånstans, men det går lika fort över när jag ser vad det är å nyfikenheten tar över istället. Jag är en sund blandning av mina två yngre jag.

Så jag springer inte iväg med flaxande armar längre, förutom om det är myror, kanske, jag vet inte riktigt, nu är det längesen jag blev hysterisk av dem. Å fästingar! Då får jag verkligen tygla mej så inte paniken tar över. Å kackelackor! Ja, all annan ohyra förstås. Huuuujedamej!!

20160709_182310 (3)

…men den här ger mej inga panikkänslor…så länge den sitter där, där jag inte är…  biggrin_thumb2

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s