Tack, men nej tack

Idag fick jag återigen ett sms om jobbet, men jag sa att jag nog måste avböja, för jag tänkte inte efter innan jag svarade ja. Jag var ju så inne i hur det var när jag jobbade där, sen när jag fått en stunds betänketid så kändes det inte rätt å, inte att förglömma, jag skulle förmodligen inte klara nån längre tid med tanke på hur jag blir i foten om jag har bäddat rent, tvättat, bakat å lagat mat…kanske handlat också…då har jag ju så ont i foten på kvällen å dagen efter å ändå har jag inte ens varit uppe å sprungit åtta timmar som på ett städjobb.

Dessutom är det så många trappor där, järntrappor med gallersteg, å jag som har så svårt att gå nerför vanliga stentrappor. Å gå på det plaskvåta, snorhala golvet i sanitären, för det måste spolas varje dag. Gå de långa sträckorna med tunga sopsäckar att slänga, för att inte tala om den långa vägen till å från vakten.

Nä, jag får allt söka nåt lättare å bara halvtid till att börja med å öka på efterhand om jag blir bättre i foten. Eller skola om mej? Vi får se vad det blir. Just nu tänker jag bara njuta av det dåliga vädret från insidan å känna tillfredställelsen av att inte behöva gå ut.

DSC_0719 (2)

…skönt att ha fått det sagt…tack, men nej tack…  fniss

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s