Inte lätt det här. Dessa är några som jag valde bort. Jag har ju skrivit ut jättemånga bilder, men alla ryms ju inte å nu valde jag de som jag tyckte gick bäst ihop.
Det kommer bli så fint. Tror jag. Hoppas jag. Bilderna är i alla fall jättefina, så om nånting misslyckas så är det ju upphängningen. Det är ju också en konst att lyckas få upp dem snyggt. (En av dem är köpetavla som jag fått för längesen).
…lite jobbigt, men väldigt roligt på samma gång… 
Nu har det rosa kommit tillbaka i sovrummet. Inga tavlor upphängda ännu, jag måste göra det, jag har skrivit ut bilder så det är bara att hänga upp, jag har bara inte kommit mej för det ännu.
En liten filur fick flytta in i sovrummet också. Den köpte jag för många år sen, kan röra sej om 20, jag är inte riktigt säker, men nånting ditåt är det. Det var en tillfällig jobbarkompis dotter som tillverkade å sålde å jag blev tillfrågad ifall jag ville köpa. Å det ville jag. Jag tycker den är jättesöt så nu får den hänga i konsolen.
Det är bara det rosa som jag tagit fram igen, det turkosa får vänta. Jag tänkte att jag turas om med alla färger å ändrar varje kvartal ungefär. Då är det ju nästan som att få ett nytt sovrum med alla olika färger, prydnader å kuddar. Då tröttnar man inte lika snabbt å lusten att köpa nytt minskar.
Det tyckte jag var en jättebra idé.
…tänk vad fint det hade varit med pelargonerna, om de blommat redan med sina rosa blommor…
………………………
Idag är ingen strålande dag…heller. Det är mulet å blåsigt å skulle väl snöa också vad jag förstod. Fast det var nån dag här, för inte alltför avlägsen tid sen, då solen faktiskt tittade fram å det var så fint. Det hade gärna fått fortsätta så, inte mej emot. Man blir ju så trött på det här eviga gråa trista.
Jag börjar ju så sakteliga bli bättre i foten å knät, men är som en stelopererad så det blir ju att jag haltar ändå. På morgonen börjar foten likna den andra mer å mer, men den svullnar ju efter att jag varit uppe ett tag, dock inte riktigt lika mycket numera.
Jag gör mina övningar, utan nämnvärda resultat, men säkert blir det nån förändring som kanske löser upp det där kapsel-nånting, vad det nu är jag har, så jag blir bättre med tiden. Efter övningarna får jag typ träningsvärk i vaden, eller vad det är, å det stramar som tusan så det känns som att hela nedre partiet är som förstenat. Mycket obehagligt! Men som min sjukgymnast sa, det kan ta tid, det kan ta upp till ett halvår, jag måste ha tålamod.
Håkan har åkt iväg på läkarundersökning så han har inte fått äta nåt sen 00:00 å han var väldigt hungrig när han åkte iväg, så jag ska fixa i ordning en långfrukost till oss strax. Då blir han glad. Å nu har det börjat snöa. Då blir han väl också glad så han får köra sin älskade traktor.
…nu kom han…måste gå…
paulastina.me 