Tänk att det ska vara så svårt det här med namn. När vi hade Valle å Nalle började vi alltid med fel så det slutade med att vi sa Va-Nalle å Na-Valle. Å när sen Valle blev ensam så började jag helt plötsligt säga Hampus istället, fråga mej inte varför. Inte nu alltid, men ofta.

Nu har vi Valle å Vilma. Man tänker att det ska nog inte vara så svårt att hålla dem isär, men så hör jag Håkan, alldeles nyss, säga Valme till Valle.

…asså…hur svårt kan det va?…