Medan jag äter så kan jag ju berätta om min lille Vallebus. Jag lämnade som vanligt skafferidörren öppen när jag hämtade makaronpaketet å hör, efter en stund, nåt som prasslar å har sej. Vänder mej om å ser Valle böka å stöka å bredvid honom på golvet ligger en påsen med ett litet paket kattmynta i. “Jaha”, tänkte jag, “tur att han inte kom åt den iallafall”. Varpå Valle går å lägger sej på hallgolvet å rullar runt å kråmar å har sej, så där lyckligt som när han fått kattmyntatabletter. “Blir han sån bara av att lukta på påsen”, tänker jag, “det blir ju billigt å bra”.
Sen går jag å tar upp påsen med kattmyntan å ser att han har tuggat sönder ett litet hål i både påsen å i botten på paketet å på golvet ligger lite smulor av myntan.

Den lille rackarn! När fasen hann han göra det!?

…ja ja, jag får skylla mej själv när jag glömmer att stänga efter mej…