Jag har sagt det förut å jag säger det igen…jag å Gud, we go way back.

Strax efter tre idag så kom ett sjuhelsikes åskväder. Regnet stod som spön i backen, det blixtrade å dundrade å jag såg bara en bild framför mej hur jag cyklar hem alldeles dyngsur å huttrande. Skit, skit, skit.

Men tror ni inte min polare däruppe kom till undsättning. Klart att han hjälper till när han kan. Han skingrade alla gråa moln å såg till att solen tittade fram kvart i fyra när det var dags att åka hem.

…så här såg det ut på hemvägen…det tackar jag för…