Nog var de glada båda två när vi kom hem. Å Valle har verkligen saknat mej. När jag låg i lill-soffan så kom han dit å jamade så jag satte mej upp, för jag tänkte att jag hade tagit hans plats, å han hoppade upp å la sej bakom mej. Så gick jag till fåtöljen istället å han låg i soffan å blängde på mej för att sen hoppa ner å komma raka  vägen till fåtöljen, hoppa upp där å lägga sej på ryggstödet 
Han vill ju ligga nära “mamma”

Annars såg allt ut ungefär som vanligt här, inga större förändringar. Å kattoan var inte fullt så välfylld som jag trodde att den skulle vara. Det går nog bra att lämna dem ensamma över natten fler gånger i framtiden oxå.

…även om de saknar oss (mest mamma) så har de ju iallafall varandra…