Jag måste säga, å Nalles vägnar, att det var en mycket bekväm liten kartong det här. Han vart så glad när jag ställde ner den. Först sprang han iväg å trodde att jag skulle jaga honom, men när jag ropade på honom å visade vad jag hade i handen tvärvände han å kom rusande å tog ett glädjeskutt ner i kartongen, grävde lite i hörnen för att “bädda lite” å sen la han sej där å ligger väl än om jag inte har helt fel.

…sötnosingen…