Vi är vakna å uppstigna i ottan. Kvart över sex försöker H väcka en klarvaken Paula som kvittrar ett piggt “gomorron” å sen gick vi upp å fixade kaffe. Båda har vi vaknat av att Nalle, den lille marodören, var på toa å levde om. De har lixom inte förstått att det inte hjälper att gräva på kattlådans väggar så de krafsar på i det oändliga, känns det som, å det klonkar högljutt så det är en bedrift om du inte vaknar. Irriterande, men inget att göra åt.
  Idag ska H hem å elda å kolla om han har “skorstensbrand”. Det låg nämligen en lapp på bron när vi kom hem till honom igår där en vänlig granne gjorde honom uppmärksam på det. Dagen före hade han bara tänt en brasa å sen åkt hem till mej, för vattenröret nere i matkällaren har frusit å spruckit så han har inget vatten å måste elda å hålla huset varmt så att det förhoppningsvis tinar upp så han kan fixa röret. Så nu måste han kolla vad det är som orsakar denna “skorstensbrand”. Att det alltid ska jävlas. Det är bara en massa elände å jobb å kostnader när man bor i hus.
  Nä, tacka vet jag min lägenhet. Visst är det många trappor upp å visst har jag bara en liten balkong att sitta på, men jag får god vardagsträning av att springa i trappor å så har jag en härlig strand att gå ned till om jag vill sola. Jag slipper skotta snö å klippa gräs. Jag slipper bry mej i fasad å vattenrör å tak å allt, det enda jag måste kosta på är allt som är innanför väggarna. Det är så skönt!

Men för grabbarnas skull är det ju bra att H har hus så de får vara ute å beta gräs å skutta å jaga sork…så vi får hoppas att han får bukt på vattenrör å skorstenar så han kan bo kvar