Efter två och en halvtimmes försök till att somna så gav jag slutligen upp och smög ut i köket. Jag gjorde mig en kopp te och satte mig vid datorn i sällskap av lille Valle som tydligen även han tycktes lida av insomningssvårigheter.
Varför han inte kunde somna visste jag inte och torde väl inte få veta heller då han bara var en katt och inte kunde meddela sig. Varför jag inte kunde somna var för att jag inte kunde ligga ned utan sittandes försökte slumra in så att jag lättare skulle kunna andas. Nästäppan satt i båda hålen så enda sättet att få luft var genom munnen, men om jag låg ned så stängde jag den automatiskt så fort jag somnade, ty jag hade för vana att inhalera via näsan.

Jag tittade på klockan, som visade 00:42, och insåg att trots att det var den allra sista arbetsdagen på året så skulle jag bli tvungen att stanna hemma. Förkyld och utan nattsömn skulle jag inte orka, det visste jag. Så jag tog på mig min OnePiece och surplade lite på det varma téet. Torkade näsan som nu börjat rinna och loggade in på bloggen…

Låter som en början på en roman av nåt slag, men det är bara ett litet utdrag ur mitt liv, just nu, mitt i natten.

…åååh om jag bara finge sova!…