Har pratat med kära mor i telefon i runt en timme. Tackade för pengarna å babblade väldigt uttömmande på om allt mellan himmel å jord. Bland annat om hur vankelmodig jag är. Jag vill så mycket…ett tag…för att efter en stunds betänketid inte alls lockas av det i samma utsträckning. Som det här med symaskinen, jag tror jag tar å skiter i den. Inte fnaaa kommer jag att idas sy nånting. Å när ska jag hinna? Jag har ju nog med städning, träning, kamning av katter, matlagning, ligga soffan, peta näsan, vippa på tårna…när fnaaa ska jag hinna sätta mej å sy min första kollektion?
Nej, det kommer inte bli av…om jag känner mej rätt. Å det tror jag att jag gör.
Men om jag vinner nåra miljoner…då jäklar i min låda ska jag sy hela dagarna å bli min egen kläddesigner. Då har jag all tid i världen. Men tills dess ska jag köpa allting färdigsytt.
…vilket ju egentligen inte är nån nackdel…iofs…
Du har alltså kommit till insikt vad gäller symaskinen. Bara du nu inte drabbas av någon nojja och funderar "Åh, om jag trots allt hade gjort som jag tänkte, då skulle jag…" Men jag tror att du fattar rätt beslut – till slut.
haha…nä ingen nojja här inte =P