Näää…asså…kom igen…

 
Ni som påstår att ni e stolta över era mammamagar. Ge er för
bövelen! Vem kan vara stolt över nåt så groteskt? Jag tror inte
för ett ögonblick att ni är det. Ni försöker bara lära er att leva
med det, för ni har inget val å det är ok, men kom inte å säg
att ni är stolta!!
 
…kommer drömma mardrömmar inatt…
 
*Huuujedamejar sej*
 
***
 
 

En reaktion till “Näää…asså…kom igen…

  1. Jag är då rakt inte stolt över min mage som efter mååååååååååånga år inte återhämtat sig. Vem vill ha ränder och ärr? Inte jag men jag har det och får leva med det men stolt? Aldrig!

Lämna en kommentar