Dag fem. Solen skiner hela tiden medan jag e på arbetet, men så

fort jag kommer hem å ska lägga mej på balkongen för att lapa lite

sol så försvinner solen bakom moln å balkongen förvandlas från en

bastu till ett frysrum.

 

Men skam den som ger sej. Iklädd skoteroverall parkerade jag min

ändalykt i soffan på ballis för att invänta solhelvetet. Jag menar…

molnen måste ju röra på sej nån gång. Så optimistisk som jag e

slumrade jag in där på soffan.

 

Jag vaknade en stund senare å då jag upptäckte att jag förfrusit

både nästipp å örsnibbar fick jag motvilligt anse mej besegrad å

lunka in igen. De e aldrig för sent att ge upp, som di säger…

 

När jag väl kommit ur skoteroverallen, sprungit ner me den till

källaren å kommit upp igen såg jag att solfan va framme…men

klockan var 18.15 så jag tänkte att den tar inte så bra ändå så

jag stannade inomhus.

 

Nåja…färg fick jag ju i ansiktet iaf…om än inte den jag önskade

från början…men who cares?…de spelar ju ingen roll för den som

e färgblind.