…å X:et e på väg så tänkte
jag göra nåt som jag velat göra länge, me
n som inte blitt gjort. De e nämligen att skriva i
min silhuett. Eller min å min…nåns. De kanske inte
ens blir likt min silhuett, men bara de syns att de e en
person så e jag nöjd. Jag ska få dit min hästsvans å mina
glasögon så att man på så sätt kan förstå att de e jag. De va väl
enda sättet som jag kom på att känneteckna mej. Men redan bör
jar de synas att de e nåt annat än bara en text. De va inte lätt de här
kan jag säga så jag uteslöt glasögonen. Som ni ser.*fniss* Vilka på-
hitt va? Att sitta å skriva i silhuett. Få se om de e nån som h akar på m
in trend. De e nog inte så troligt att nån ids göra de. Kanske syrran, de s
kulle inte förvåna mej, för hon e lika tokig. De ser inte dire kt ut att bli s
nyggt. Kanske skulle de bli snyggare om man gjorde den större. M
en nu har jag ingen lust att börja om. Man får väl testa göra en
ny sen när man gjort en å vet va man måste tänk a på. De had
e jag ju ingen aning om nu när jag började. Ja g ba satt igång
utan en aning om va jag gav mej in i för besvä rligt. Well, we
ll de e ju sån jag e. Jag ba kastar mej i sa ker som jag in
te e säker på att jag vill s lutföra. Men de
kan man ju lära sej nåt a v iaf. Försöker
man inte lär man sej hell er inte nåt. Ass
å… hur sere här ut egentlig en? Jag slutar n
u. Måste kolla. Detta ska iaf vara jag. Eller nån.