De e aldrig för sent att ge upp

 
~ Gomorron ~
 
Hemma idag oxå. De ser inte mycke bättre ut idag å de e lika tjockt i kinden just vid näsan.
Ont göre som fnaaa när jag skrattar. De känns som när jag va nyopererad. Brännskadan e
ju i ärret efter såret å ner på läppen. Har inte kollat hur de ser ut än, men de hänger inge
löst skinn ner på tänderna i alla fall. Skönt de, för de va rätt äckligt.
 
X:et åkte iväg på jobbet nyss. Han börjar egentligen 8, men brukar börja tidigare oftast.
Han hade gjort sej en rejäl frukostmacka. En sån där "halvmåne" polarkaka me köttbullar
å rödbetssallad på. Jisses vilken kaloribomb! Han kommer aldrig gå ner i vikt den mannen.
Å jag orkar inte bry mej mer. Att han har diabetes å högt blodtryck e ju hans problem. Jag
har försökt, men han lägger inte ner nåt engagemang själv å jag orkar inte vakta på honom 
å kolla va han äter, hur mycke å när. De e aldrig för sent att ge upp å de e va jag tänker
göra. Han får dö i hjärtattack å sin diabetes då. Varför ska jag bry mej när inte ens han gör
de. Jag sa att han inte får nån middag när han äter sådär till 9-fikat å sen lunch ovanpå de,
men jag tar tillbaks. Han får äta precis va han vill. Han e vuxen å hans hälsa e på hans ansvar.
Jag avsäger mej den uppgiften här å nu!
 
Själv så verkar de som att jag bara blir smalare. Jag har väl inte varit direkt tjock heller,
men lite valkar fick jag nu på sensommaren/hösten. Kan ha gått upp runt 3-4 kg. Men när
jag bestämde mej för att de inte gjorde nåt så tappade jag suget efter allt gott som jag
tidigare tryckte i mej. Så nu blir jag mindre för varje dag som går utan att anstränga mej.
Tränat styrke har jag visserligen gjort, men ingen som helst konditionsträning. Förutom de
som jag sprungit i affärer…*fniss*
Men de e klart att jag ska börja promenera igen, men inte i över en timme å inte i så snabb
takt som tidigare. Jag vart så dålig i bena. Vet inte va de var som hände, men de va riktigt
obehagligt att helt plötsligt bli så muskelsvag som jag var. Jag började nästan tro att jag
skulle få lägga till "en släng av MS" oxå till min samling av diverse sjukdomar jag ådragit
mej under tidens gång, som den amatörhypokondriker jag är. Men me lite vila å protein-
drycker så vart jag "botad" å tror att jag klarar kortare promenader på ca 30-40 minuter
utan problem, så de e va jag tänker nöja mej med. Mer behövs ju inte heller egentligen
om man inte äter mer än man ska.
 
…undrar bara om X:et orkar hänga me på kommande promenader eller om vi snart får
börja om från ruta ett…
 
*hård, men orättvis*
 
…skulle min syrra ha sagt här, men eftersom jag testat
den varianten å blivit rättad så törs jag inte skoja så utan skriver…
 
*hård, men näsvis*
 
***
 
Sarkastisk
 
***
 

Leave a Reply