Idag räddade jag den här lilla parveln, en gräsulv, från en säker död. Den var på väg mot den hemska trafiken, men det satte jag stopp för. Stjälken på en mjölkört(?) fick agera räddningsbår, som jag fångade upp larven på å sen bar jag den tillbaka till tryggheten på andra sidan räcket.

Huruvida den låg kvar där eller inte förtäljer inte historien. Jag vet inte hur stark dragningen var åt det håll den var på väg. Kanske gjorde den ett nytt försök, svärandes över dumma människor som ska lägga sej i, men då lovar jag att den inte blev långlivad.
Jag hoppas att den låg kvar för att förpuppas å vänta hela långa vintern tills den ”kläcks” på våren å en fin fjäril, ädelspinnare för att vara exakt, kryper fram å flyger iväg.

…ganska stor lurvig sak, det där…ungefär som mitt lillfinger… 
Du är så god hjärtat min dotra
ja…iallafall mot djuren 🙂