Jag vet inte vad jag ska göra med min trötta, lilla ärthjärna. Ni skulle bara veta allt jag sagt å gjort på grund av det lilla organet som sitter i mitt huvud. Om det är p.g.a den stigande åldern eller om det är nåt annat vete fan, men idag gjorde jag det igen.
Jag hade bokat en tid hos optikern den 24 maj kl. 11.30. Det är onsdag nästa vecka. Dagen efter är Kristi himmelsfärdsdag å vi är lediga då, men p.g.a att jag har ett ställe som städas bara en gång i veckan, på just torsdagar, så sa jag att jag kommer på onsdag istället så de får städat. Alltså hinner jag inte till optikern 11.30, så jag ringer å bokar om tiden, för att slippa gå tillbaka efteråt å göra klart.
Nä, de hade ingen senare tid den dagen utan det blir i så fall veckan efter. På tisdag kl. 12.00 fanns det en tid å jag sa att det passar utmärkt.
Efter att vi lagt på börjar min lilla ärthjärna vakna till liv. “Vänta nu”, säger den, “på tisdagar jobbar jag ju till halv ett.”
*SUCK*
Ja, men då får jag gå tillbaka å göra färdigt efter optikern. Jag ringer inte en gång till å ändrar. Varför varför varför kunde den inte vara på alerten liiiite tidigare? Jag orkar inte med mej själv!
…nåja, det är inte sista gången som jag gör nåt sånt, det tillhör det vanliga numera… 