Vilma älskar kvitton. Hon gillar ljudet av det när man knölar ihop det å när hon tar i det. Å så är de lätta att dribbla med. Rullar inte iväg för långt å så. Men det är oxå kul att försöka få fram det ur olika gömställen som under mattan eller som här, under en dyna.

Det är lite svårt uppifrån så då får man hoppa ner å försöka från golvet. Då gick det bättre. Då brukar hon springa iväg med det i en väldans fart, om inte en brorsa ställer sej å kritiskt bevakar det hela.
”Jaga ett hopskrynklat kvitto…ska det va kul det?” tänker han buttert å Vilma kommer av sej för en stund. Men sen sätter hon fart igen, för vem bryr sej om vad en gammal skrutt som Valle tycker å tänker?

…nä, man ska inte bry sej om vad andra tycker, man ska göra det man gillar, så länge det inte skadar nån annan…alltid följa sitt eget hjärta…