Lev å låt leva

Jag stod å tittade på fåglarna å tänkte att de blir bara fler å fler, nu är det 8-10 grönfinkar nånting, jämfört med fyra för några dagar sen. Men så plötsligt flög de iväg å jag undrade vad som skrämde dem. Då såg jag. Det var Valle som var på altanen å hoppade upp på en av solstolarna.

En liten pilfink vågade sej tillbaka å jag tänkte att jag får banka på rutan om Valle gör ett utfall mot den.

IMGP2233 (2)

Men Valle låtsas ointresserad. Eller så ser han nåt annat som är mer intressant, jag vet inte. Kanske är det för att lura in den lilla pippin i falsk säkerhet.

IMGP2238 (2)

Inte vet jag, men Valle fortsätter att titta åt annat håll.

IMGP2237 (2)

Sen bara vänder han om å lägger sej med ryggen emot. Han är verkligen inte intresserad av att attackera de små fjäderfäna…? Undrar om det är för att både Valle å Vilma var med när jag matade fåglarna. Kanske tänker han att de är en i familjen nu? Jag vet inte, men jag hoppas att han låter dem vara.

IMGP2239 (2)

Å Vilma med, den lilla rackarn som tog en liten pilfink härförleden. Håkan lät så rolig. ”Duktig Vilma”, sa han med förtvivlan i rösten. Han vet ju att hon gör det för att hjälpa till med försörjningen, men vi är inte glada alls, egentligen vill man ju fya, men det ska man inte. Hoppas de förstår själva att när vi matar dem så är det för att vi vill hjälpa dem med försörjningen å inte för att lura till oss middagen.

…förhoppningsvis har Valle just gjort det…  bigsmile

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s