Frukosten är avklarad här i det Paulastinska residenset. Valle å Vilma fick förstås smaka lite de också som vanligt.

Jag har hunnit klippa till Håkan också rejält. Han såg ut som en tokig professor i kalufsen, så jag tyckte inte han förtjänade annat. Vi ska ju på 85-årskalas. Då kan man inte se ut hur som helst ju.

Annars är det ännu en mulen dag så vädret är sej likt. Min fot är sej lik. Å Håkan är sej lik igen. Den enda som inte är sej lik är jag. Men snart kommer jag igång med promenerandet å då jäklar i min låda ska jag också bli det.

…nu ska jag sluta gnälla…jag är egentligen inte surmulen, det är bara vädret som är det…