Det är konstigt det där, hur man fungerar som människa. Jag har ju alltid trivts jättebra på mitt jobb å ville verkligen vara kvar, men nu när vi inte fick det å jag inte tänker söka hos det nya bolaget, så känner jag att jag längtar nåt så kolossalt till jag slutar där borta. Å när jag längtar så mycket så undrar jag ju hur i hunnan jag hade kunnat stanna kvar i kanske tre år till, eller mer? Hur tänkte jag där, lixom? Eller är jag bara så fruktansvärt anpassningsbar att den situationen jag hamnar i är där jag vill vara, oavsett vad som händer? Jag vet inte. Jag vet bara att nu kan jag knappt bärga mej tills jag lämnar de där grindarna bakom mej för sista gången, för att fortsätta min väg mot det nya, okända som väntar.
I alla fall, meanwhile har jag beställt lite ekollon. Jag vill ha en ek på Håkans gård! Å nu har jag 50 chanser på mej att ordna det. Det bara måste gå!
Å med i paketet låg dessa små pysselaskar i form av små t-shirts. Jag vet inte vad det är, har inte öppnat påsen ens, men visar sen när jag gjort det. Jag har i alla fall inte beställt dem, bara ekollonen.
…att rota ekollon i glasvas eller flaska är för övrigt också jättesnyggt… 
paulastina.me 